Bee Baa!
2009/11/06
Har hoppat av bandet Landlord. Efter fem år tyckte jag att vi gått i stå. Dessutom gavs det för små möjligheter att ”spela ut”.
Så. Entré för nya konstellationen Bee Baa. Bänkt spelar bas, Strumpa trummor och jag spelar gitarr och sjunger.
Sist men inte minst har vi Karl Magnus på Kaossilator och lite annat oljudesalstrande. Det blir bra. Bee Baa.
Fools Die Young (Landlord)
2009/10/08
Landlord spexar till det… nä. Den gruppen är kanske rätt humor-lös. Men deras hov-videoproducent Kaiser Wull har mer av den varan. Humor.
Beatles – Hello Goodbye
2009/10/08
En sån befriande valhänthet!
Beatles förvirrar mig
2009/09/26
Så har 40 år gått sen Beatles upplöstes. Mer än hög tid för återutgivning med uppfräschat ljud kan tyckas. Två CD-boxar – en i mono, en i stereo. Irriterande nog kan enstaka remastrade CD:s bara köpas i stereo. Grrr! Så störande! Vem som helst kan t o m via youtube-klipp höra att Beatles låter tyngre, snyggare och mer ”in your face” i mono. Så det får väl bli mono-boxen trots allt då… Innan jag bestämmer mig köper jag Beatles sist inspelade skiva Abbey Road, som är den enda som enbart gjordes i stereo. Och visst, plötsligt hör jag Pauls basspel hela vägen, en del phasade kompgitarrer jag aldrig tänkt på – och tänk att George nyinförskaffade
Moog-synt ändå var med så pass mycket? Men sången känns märkligt nedmixad jämfört med min gamla vinyl. Eller är det bara så att Beatles aldrig kan gripa tag i mig med en sån uppslukande magi som den gången under tidiga tonår då vinylskivan med ett ”thump” bumpade ner på skivtallriken? Eller, förhärligar jag bara nu att den var så då, den sinnesförflyttande allt uppslukande magin som faktiskt inte kunde skapas av några andra i hela världen än av the fab four?
Musikfest, Råssnäs Motala
2009/08/09
Jocke Svensson, Håkan Dammer, Lars Birlev i Landlord
Några killar jag inte känner fixade 8:e augusti en gammeldags musikfest i Motala. Fritt inträde och med uppmaning om medhavd pic-nic. Kring 200 personer dök upp. Trevligt initiativ. Och banden, dom fick både mat och öl för visad spelvilja. Själv hade jag den ovana rollen att denna gång vara med i Landlord och ändå inte. Dels har jag klantat mig vid en båtupptagning tidigare i sommar och skadat armen. En spricka som tar månader att läka omöjliggör gitarrspel. Dels hade jag under själva speldagen infektion och feber vilket jag inte meddelade de andra. Vill ju sjunga nån sång i alla fall. Det blev mest ett kraxande men det verkade inte misstyckas därute bland medhavda filtar och korgar.
Dom övriga medverkande, idel Motalaband, var för mig skam till sägandes helt nya bekantskaper. Men bra var dom. Arrangörerna hade intressant nog hållit öppet för alla tänkbara genrer utom hårdrock. Varför vet jag inte. En gissning är att den musiken dominerar lilla Motala rätt hårt ändå. Det största nöjet för mig personligen denna dag vara att den (i våra kretsar) legendariske ljudteknikern från Bondebacka-festivalerna i slutet av -70-talet återigen ställts bakom mixerbordet: Lennart Berggren. Kul! Och bra ljud blev det.
Världsreporter Berggren, nu åter bakom mixern.
